1. Limning: Limning är det mest grundläggande sättet att koppla samman kolfiberkomponenter och metallkomponenter, vilket är att lägga till lämpligt strukturlim mellan de två för att fixera dem. Före limning måste en del förberedande arbete utföras. Fogarna mellan kolfiberkomponenterna och metallkomponenterna rengörs för att avlägsna ytorenheter, och poleras sedan för att förbättra ytjämnheten och göra bindningen mer stabil.
2. Mekanisk anslutning: Mekanisk anslutning är ett vanligt sätt att ansluta metallmaterial, såsom gängad anslutning och nitförbindning. Denna metod kan överföra större belastning, har bättre skalningsmotstånd och kan demonteras upprepade gånger, men det kommer att öka komponentens totala vikt. För att ansluta kolfiber och metall är denna metod svår att använda. För det första är styvheten hos kolfiber stor och den är besvärlig att bearbeta. Dessutom är tappningen av kolfiberkomponenter svår, vilket inte är en idealisk anslutningsmetod.
3. Hybridkoppling: Rimlig tillämpning av två processer, mekanisk anslutning och limanslutning, förbättrar effektivt anslutningens täthet och minskar svårigheten att använda. Det är för närvarande den mest använda metoden.
4. Förinbäddad: I vissa fall kan kopplingen mellan kolfiber och metall inte uppnå önskad effekt. Vid denna tidpunkt kan även förinbäddad behandling utföras. I processen att tillverka kolfiberkomponenter, läggs metalldelarna i kolfiberprepreg för att göra de två till en helhet. Denna anslutningsmetod är mer effektiv, men den är också svårare och investeringskostnaden är högre.
Ovanstående 4 metoder täcker i princip alla bindningsvägar mellan kolfiberrör och metall. I själva bearbetningen är limningen den enklaste, den mekaniska anslutningen kräver öppning och gängning, och förinbäddningen kräver en mer komplex form. Därför är anslutningen Om hållfasthetskravet inte är högt räcker limförbandet.
